Motståndet från sina egna
De flesta av mina bättre kompisar är queers. Det är otroligt skönt och stöttande att dela denna komma ut-period med dem.
Många har gått genom samma sak.
Det jävligaste är att alla varit med om något motstånd, svårighet eller rent av jävulskap när de kommit ut.
Jag har kompisar vars föräldrar grät när hen berättade att hen var homo. En annan kompis pappa pratar inte längre med den. En tredje kan inte berätta för sin pappa för då skulle de aldrig mer kunna ha en relation med varandra. Jag har kompisar som inte blivit betrodda. Kompisar som tvingats välja mellan sin identitet och familjen. En annan persons föräldrar låtsades inte om som att hen kommut ut, de fortsatte låtsas att hen var hetero. Listan kan göras hur lång som helst.
Däremot delar vi glädjen och stoltheten över oss själva när vi kommit ut. Tror inte att det finns ett bättre sätt att erkänna sig själv på.
Heteronorms hatet jag känner, bränner!
