Frustrerad
Känner såhär: DÖ HETERONORMEN!
IDIOTER!
det var ganska länge sedan jag hånglade på klubb. men i går gjorde jag det igen.
göttigt, svettigt och roligt.
MEN DETTA MÅSTE VI PRATA OM:
cismän som tar sig friheter som är helt absurda. (ja, för det är bara cismän som tar sig den friheten).
när jag var en sådär sjutton, arton, nitton år och klubbade med flaskleg på heteronormativa klubbar blev jag och den jag hånglade med knuffade på, skrikna på, tillsagda att sluta, förföljda med mera. detta hände för att jag passerade som tjej och hånglade med personer som också gjorde det. flathångel på heteroklubb. för många så pass provocerande.
det har gått några år sedan dess. jag blev totalt osugen att hångla på klubb. sen började jag helgpendla till blekinge och klubbade väldigt lite.
men så i går så gjorde jag det igen. som sagt; göttigt, svettigt och roligt.
MEN VAD I HELVETE HÅLLER DESSA CIS-MÄN PÅ MED?
detta hände i går:
1. en man ställde sig extremt nära och stirrade. när vi flyttade oss en meter från honom ställde han sig i vägen. 2. en man knackade mig på axeln och frågade: FÅR JAG VARA MED ELLER? HÖHÖHÖ… 3. en man kom extremt nära och det kändes hotfullt. vi flyttade oss till andra sidan rummet. mannen följde efter. 4. en fjärde man viskade något till min hångelpartner så att den skrek: är du helt dum i huvudet?
och då var vi på en queerklubb.
detta är alltså senariot.
radom cisman känner att han har rätt att ta extremt mycket plats på flatklubb. han ser vad han antar är tjejer hångla. han tänker att den här situationen måste jag blanda mig i på något sätt. utöva makt. skapa otrygghet. nedvärdera. och sen gör han det. tar sig friheten att göra det.
och det var ju inte en ensam galning. utan fyra personer under loppet av en timme.
jag blir helt matt. gick hem med en stor klump i magen och tänker att världen är en jävla skitvärld.
“krossa krossa krossa alla kön
mansasen kan be sin sista bön
de kan dra åt helvete
queer förening till världens ände!“
göttigt, svettigt och roligt.
MEN DETTA MÅSTE VI PRATA OM:
cismän som tar sig friheter som är helt absurda. (ja, för det är bara cismän som tar sig den friheten).
när jag var en sådär sjutton, arton, nitton år och klubbade med flaskleg på heteronormativa klubbar blev jag och den jag hånglade med knuffade på, skrikna på, tillsagda att sluta, förföljda med mera. detta hände för att jag passerade som tjej och hånglade med personer som också gjorde det. flathångel på heteroklubb. för många så pass provocerande.
det har gått några år sedan dess. jag blev totalt osugen att hångla på klubb. sen började jag helgpendla till blekinge och klubbade väldigt lite.
men så i går så gjorde jag det igen. som sagt; göttigt, svettigt och roligt.
MEN VAD I HELVETE HÅLLER DESSA CIS-MÄN PÅ MED?
detta hände i går:
1. en man ställde sig extremt nära och stirrade. när vi flyttade oss en meter från honom ställde han sig i vägen. 2. en man knackade mig på axeln och frågade: FÅR JAG VARA MED ELLER? HÖHÖHÖ… 3. en man kom extremt nära och det kändes hotfullt. vi flyttade oss till andra sidan rummet. mannen följde efter. 4. en fjärde man viskade något till min hångelpartner så att den skrek: är du helt dum i huvudet?
och då var vi på en queerklubb.
detta är alltså senariot.
radom cisman känner att han har rätt att ta extremt mycket plats på flatklubb. han ser vad han antar är tjejer hångla. han tänker att den här situationen måste jag blanda mig i på något sätt. utöva makt. skapa otrygghet. nedvärdera. och sen gör han det. tar sig friheten att göra det.
och det var ju inte en ensam galning. utan fyra personer under loppet av en timme.
jag blir helt matt. gick hem med en stor klump i magen och tänker att världen är en jävla skitvärld.
“krossa krossa krossa alla kön
mansasen kan be sin sista bön
de kan dra åt helvete
queer förening till världens ände!“
Vänner, de bästa som en känner!
Alltså mina vänner! Jag vill hylla dem och jag älskar dem.
Jag har fått hur mycket stöttning under de här dagarna som helst.
Personer som skickar SMS och fråga hur det är. Hur det går. Som delat med sig av sina egna komma ut-historier, som ringer och vill ta en fika. Och som peppar och säger vad modig jag är. Att de finns hos mig. Och att det kommer bli bra.
Jag är överväldigad. Det betyder så himla mycket.
Jag har fått hur mycket stöttning under de här dagarna som helst.
Personer som skickar SMS och fråga hur det är. Hur det går. Som delat med sig av sina egna komma ut-historier, som ringer och vill ta en fika. Och som peppar och säger vad modig jag är. Att de finns hos mig. Och att det kommer bli bra.
Jag är överväldigad. Det betyder så himla mycket.
Motståndet från sina egna
De flesta av mina bättre kompisar är queers. Det är otroligt skönt och stöttande att dela denna komma ut-period med dem.
Många har gått genom samma sak.
Det jävligaste är att alla varit med om något motstånd, svårighet eller rent av jävulskap när de kommit ut.
Jag har kompisar vars föräldrar grät när hen berättade att hen var homo. En annan kompis pappa pratar inte längre med den. En tredje kan inte berätta för sin pappa för då skulle de aldrig mer kunna ha en relation med varandra. Jag har kompisar som inte blivit betrodda. Kompisar som tvingats välja mellan sin identitet och familjen. En annan persons föräldrar låtsades inte om som att hen kommut ut, de fortsatte låtsas att hen var hetero. Listan kan göras hur lång som helst.
Däremot delar vi glädjen och stoltheten över oss själva när vi kommit ut. Tror inte att det finns ett bättre sätt att erkänna sig själv på.
Heteronorms hatet jag känner, bränner!
