Rätt namn
Från och med måndag kommer det stå rätt namn på min klasslista. Nästa vecka tänker jag skicka in namnändrigspspperna.
Allt detta känns väldigt fint. (När jag inte tänker på min släkt).
Öppet brev till föräldrar som tar sig friheten att bete sig som idioter när deras normbrytande barn kommer ut
Kära föräldrar där ute,
nej det blir inte alltid som en tänkt sig.
Det kanske känns svårt för dig, men nu får du faktiskt ta och skärpa dig.
Ditt barn är inget freak.
Ditt normbrytande barn tar stryk av heteronormen varje dag. Ditt normbrytande barn behöver ditt stöd. Ditt normbrytande barn behöver inte ditt godkännande, din ångest, din oro.
Ditt barn är inget freak.
Det ditt barn berättar om sig själv för dig är inget påhitt. Det är ingen fas. Det går inte över.
nej det blir inte alltid som en tänkt sig.
Det kanske känns svårt för dig, men nu får du faktiskt ta och skärpa dig.
Ditt barn är inget freak.
Ditt normbrytande barn tar stryk av heteronormen varje dag. Ditt normbrytande barn behöver ditt stöd. Ditt normbrytande barn behöver inte ditt godkännande, din ångest, din oro.
Ditt barn är inget freak.
Det ditt barn berättar om sig själv för dig är inget påhitt. Det är ingen fas. Det går inte över.
Det kanske är flytande eller föränderligt. Låt det då vara det. Det ditt barn berättar för dig om sig själv. Det är det som är sanningen. Just nu. Just då.
Det är inte synd om dig. Du har ett starkt, modigt barn som orkar berätta. Som vågar stå upp för sig själv trots att ditt barn bryter mot normen. Ta vara på det.
Ditt barn är inget freak.
Ställ frågor om du måste. Men läs av situationen och ställ för allt i världen inte ditt barn mot väggen. Tänk efter. Ta ansvar för dina egna kunskapsluckor. Ditt barn har ingen skyldighet att undervisa dig.
Behöver du prata om ditt normbrytande barn så gör det med någon annan. Kanske någon profisionell. Vädra din eventuella oro med någon annan än ditt barn. Lämna inte över oron till ditt barn. Eller någon annan i barnets närhet.
Ditt barn är inget freak.
Du behöver inte lära känna ditt barn på nytt. Det är samma barn. Kanske ett gladare, lättare och öppnare barn som vågat berätta. Men det är samma barn. Ditt normbrytande barn bröt normer även innan du viste om det.
Fortsätt som vanligt.
Sluta inte ringa. Sluta inte bjuda hem ditt barn.
Släpp inte taget.
Förvänta dig inget av ditt barn som du inte förväntat tidigare.
Ditt barn är inget freak.
Och du, har du flera barn och flera normbrytande barn så är det inget märkligt. Det finns ingen maxgräns med en hbtq-person per familj.
Tänk efter. Skärp er.
Ditt barn är inget freak.
Androgyniteten
Ganska ofta jagar jag androgyniteten. Androgyniteten gör mig svår att könsbestämma efter tvåkönsnormen. Androgyniteten får mig att framstå lite mer som jag känner mig.
Jag har bröst som jag kan dölja ganska bra. Jag har höfter som också går att tona ner. Jag gör det nästan dagligen. Och jag gillar det.
Vissa dagar klär jag mig i kläder som kodas som kvinnliga. De passar inte mig. Inte på ett sätt som de klär kvinnor. I kvinnokodade kläder träder androgyniteten av någon anledning fram. Kraftigt. Och jag älskar det.
Jag har bröst som jag kan dölja ganska bra. Jag har höfter som också går att tona ner. Jag gör det nästan dagligen. Och jag gillar det.
Vissa dagar klär jag mig i kläder som kodas som kvinnliga. De passar inte mig. Inte på ett sätt som de klär kvinnor. I kvinnokodade kläder träder androgyniteten av någon anledning fram. Kraftigt. Och jag älskar det.
Attraktion
I helgen har jag upplevt något helt fantastiskt. Personkemi och attraktion.
Jag har hånglat jättemycket. Jag har suttit nära och inte kunnat låta bli att röra vid.
Jag har skrattat och utbytt smarta tankar. Lyssnat på hisorier och velat höra ännu mer.
Jag har varit bekväm i min kropp med den här personen. Jag har varit avslappnad. Jag har fått vara jag. Den har fått vara den. Och det har kännts. Det har kännts bra.
Jag är lite överväldigad, glad, slutkörd och lite ensam just nu.
LÄTTNADEN
Okej jag vill bara sammanfatta den glädje och lättnad jag känner nu:
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!
Så lättad och glad är jag för att jag kommit ut i skolan och för att jag kommer bli tilltalad med rätt namn på praktiken. ENORM lättnad! Ska fira med glass!
AHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!!!!
Så lättad och glad är jag för att jag kommit ut i skolan och för att jag kommer bli tilltalad med rätt namn på praktiken. ENORM lättnad! Ska fira med glass!
Jätteute
I dag har jag kommit ut jättemycket:
- För min ansvariga lärare på min utbildning (jag har visserligen redan berättat för den att jag är trans men inte att jag bytt namn).
- För två av mina klasskamrater som jag ska praktisera hos.
- För min praktikhandledare.
- För alla som mejlar mig på min jobbmejl.
Jag känner mig helt slut i huvudet. Men det känns skönt. Fantastiskt skönt.
På lördag ska jag fika med en kompis från ett gammalt gäng jag hängt med under många år men inte hänger med så mycket med just nu. Mycket p.g.a. att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna berätta om mitt namn för dem. Jag och min kompis ska prata om hur jag ska kunna berätta på bästa sätt. Snart vet precis alla. Då är det dax att skicka in namnändringspapperna.
I morgon ska jag hångla. Det är ju också otroligt kul.
Och så kan du lyssna på en homonormativ podcast om du vill: https://soundcloud.com/homosfaren - Det är också kul.
- För min ansvariga lärare på min utbildning (jag har visserligen redan berättat för den att jag är trans men inte att jag bytt namn).
- För två av mina klasskamrater som jag ska praktisera hos.
- För min praktikhandledare.
- För alla som mejlar mig på min jobbmejl.
Jag känner mig helt slut i huvudet. Men det känns skönt. Fantastiskt skönt.
På lördag ska jag fika med en kompis från ett gammalt gäng jag hängt med under många år men inte hänger med så mycket med just nu. Mycket p.g.a. att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna berätta om mitt namn för dem. Jag och min kompis ska prata om hur jag ska kunna berätta på bästa sätt. Snart vet precis alla. Då är det dax att skicka in namnändringspapperna.
I morgon ska jag hångla. Det är ju också otroligt kul.
Och så kan du lyssna på en homonormativ podcast om du vill: https://soundcloud.com/homosfaren - Det är också kul.
Om och om igen
En måste komma ut hela tiden. En måste tänka efter hur en gör det på bästa sätt. Eller så måste en tänka på hur en ska förhålla sig till idiotiska kommentarer när en kommit ut. Ibland måste en svara på varför en är som en är. (Ja folk ställer den frågan). Ibland behöver en inte göra något alls när en kommit ut. Det är skönt. I sällsynta och sällsynt fina fall behöver en inte komma ut.
Jag har precis gått in i det jag identifierar som min tredje stora komma ut-fas.
Flytta
Jag ska flytta. I dag har jag packat första flyttlådan.
Jag ska flytta till ett ställe med andra människor. En känner jag redan. Jag tycker fruktansvärt mycket om den. En annan känner jag genom historier och lovord. Och sen bor där en bra person till som ska åka bort lite.
Jag kommer flytta till ett ställe där ingen någonsin kommer kalla mig vid fel namn. Där ingen kommer säga fel pronomen. Där jag inte kommer behöva förklara varför jag är som jag är. Varför jag väljer och gör som jag vill. Jag kommer flytta till ett ställe där min ilska kan förstås. Där min vision delvis är delad. Där vi på något sätt kanske är på samma tankenivå. Jag kommer flytta till ett ställe där jag kan vara arg på mina klasskamrater utan att behöva förklara varför deras idiotiska beteende irriterar mig. Jag kommer flytta till ett ställe där jag kan ha relationer med vem jag vill. Hur många jag vill. Utan att bli ifråga satt.
Och så vill jag äta semlor. Med dom.
Jag ska flytta till ett ställe med andra människor. En känner jag redan. Jag tycker fruktansvärt mycket om den. En annan känner jag genom historier och lovord. Och sen bor där en bra person till som ska åka bort lite.
Jag kommer flytta till ett ställe där ingen någonsin kommer kalla mig vid fel namn. Där ingen kommer säga fel pronomen. Där jag inte kommer behöva förklara varför jag är som jag är. Varför jag väljer och gör som jag vill. Jag kommer flytta till ett ställe där min ilska kan förstås. Där min vision delvis är delad. Där vi på något sätt kanske är på samma tankenivå. Jag kommer flytta till ett ställe där jag kan vara arg på mina klasskamrater utan att behöva förklara varför deras idiotiska beteende irriterar mig. Jag kommer flytta till ett ställe där jag kan ha relationer med vem jag vill. Hur många jag vill. Utan att bli ifråga satt.
Och så vill jag äta semlor. Med dom.
Noah Nord
Jag har varit i Stockholm på besök. Gick till Hallongrottan och såg denna fantastiska "årets hjälte"-lapp! Och så sant. Noah Nord orkade stå upp för sig själv (och andra som inte vill definiera sig efter tvåkönsnormen) i Expressen i höstas. Och sen fick den utstå en massa näthat. Tydligen försökte någon med att kränka henom genom att skriva: "Vänstervridet homo." (Personligen skulle jag nog ta det som en komplimang!)
Följ Noah Nord på Twitter @nordnoah
En gång för alla
I dag har jag ursinnes-twittrat (@transigt). Jag tar det här också.
Jag avskyr när cispersoner tycker att de ska bestämma vem som är en transperson. Vem som räknas och vad som räknas. Jag arbetar en del i kvinno- och transseperatistiska sammanhang. Fast ibland tänker jag att transdelen av seperatismen bara är ljug.
En gång för alla:
Det går inte att bara inkludera en "sorts" transpersoner om du sysslar med transinkludering. Den attityden bygger på att dela upp transpersoner efter vilket "kön" del EGENTLIGEN tillhör.
Jag har också hört kritik mot pronomenrundor i grupper. Jag tänker att pronomenrunda är en självklarhet för att ens möjliggöra för en person som inte är cis att känna sig välkommen i en grupp. Jag har hört personer som menar att rundorna skulle kunna skapa en norm där det inte är okej att vara cis. Att personer skulle känna sig tvingade att välja ett könsneutralt pronomen. Vilket är en helt befängd tanke.
Nämn det sammanhang där det är creddigt att inte ha en könsidentitet som inte stämmer överens med tvåkönsmodellen.
En annan gång har jag hört att transpersoner känner sig tvingade att komma ut vid pronomenrunda. Tänker såhär: Vänd på det. Utan pronomenrunda är det näst intill omöjligt för en annan transperson som gärna vill komma ut, att just kunna göra det. (Och den person som inte vill komma ut, behöver inte göra det. Det är inte som om människor brukar anta att en person är trans om en inte skrikit det rakt i ansiktet på dem. Det är knappt så att de fattar då ens, tänker jag).
Och för cispersoner är det inte så jävla farlig att behöva reflektera över sin egen könsidentitet. Jag vet, det kan vara lite läskigt. Att liksom börja se att det kanske finns ett annat sätt än en tidigare trott. Men det behöver ju inte vara så, en kanske bara lugnt och sansat kan konstatera att jag är cis och nöjd, stolt och glad över det. Eller så finner en nya vägar, nya möjligheter. Finner känslor hos en själv som en inte visste fanns. Eller som glömts bort. Tryckts bort.
Jag tänker såhär: Kan inte alla bara fatta att könsidentitet inte bara handlar om könsorgan? Och så respekterar vi varandra. Vi behöver absolut inte vara överens, vi kan ha tusen olika könsidentiteter och sätt att se på kön. MEN vi kan väl i alla fall respektera varandra. Och fatta att könsidentitet inte handlar om könsorgan.
För vilken cisperson tänker egentligen såhär? Jag har fitta det är BARA därför jag är en tjej.
Det handlar om så mycket mer i identitet. Hur en känner sig, hur andra uppfattar en, vilka "signaler" en sänder, hur staten ser på ens kön, vad en gör, hur en pratar och så vidare och så vidare. För allt som oftast så ser vi ju inte just könsorganet på en person. Utan vi läser ju av henne på så många andra sätt. Såklart så handlar allt detta om könsnormer och könsroller också. Men vi blir liksom inte av med dem bara sådär.
Vi måste förgöra tanken om två överlägsna kön och deras motsattsförhållande.
Och vi måste göra det nu.
Kampen fortsätter!
Hej! Vem är du?
Enligt min besökstatistik är ni över trettio personer här inne och kikar var och varannan dag. Jag är nyfiken på er. Säg gärna hej!
Chako Paul City
Ge mig ett queert paradis. En cismansfri stad. Med flator, queers och transpersoner.
Privat blir politik
"Jag är så himla glad att du finns i mitt liv. Du lär mig så mycket om trans och så. Att du finns i mitt liv gör mig mer medveten."
Så sa en klasskamrat till mig för en månad sedan. I all vänligaste välmening och det var menat som en komplimang. Och det är ju fint om jag kan berika dens liv på något sätt.
MEN. DET ÄR INTE MIN UPPGIFT.
Att jag som transperson ska vara källan till kunskap. Det handlar om min identitet. Inte någon utbildning.
Jag är övertygad om att det privata är politiskt.
Vare sig vi vill eller inte.
Så sa en klasskamrat till mig för en månad sedan. I all vänligaste välmening och det var menat som en komplimang. Och det är ju fint om jag kan berika dens liv på något sätt.
MEN. DET ÄR INTE MIN UPPGIFT.
Att jag som transperson ska vara källan till kunskap. Det handlar om min identitet. Inte någon utbildning.
Jag är övertygad om att det privata är politiskt.
Vare sig vi vill eller inte.
Jag vill skriva om fobin
Jag vill skriva om homofobi. Om transfobi. Egentligen vill jag skriva om alla orättvisor, men homofobin och transfobin är det jag utsätts för, det jag känner den bittra eftersmaken av, det jag kan vittna om.
Jag vill att människor ska se. Ska få veta, höra och påverkas av det som händer. Hela tiden. Varje dag.
Jag vill att personer som agerar homofobt och transfobt, medvetet och omedvetet. Jag vill inte att homofobi ska vara ett rödmarkerat ord när jag skriver det här. Jag vill inte att bög ska vara det, jag vill inte att transperson ska vara det.
Jag vill inte leva i ett heterosexistiskt samhälle. Jag vill inte att någon ska trakasseras för hur de ser ut, hur de identifierar sig, vad de heter, vem de ligger med, vem de blir kära i, hur de har relationer.
Jag vill inte behöva behöva känna obehag inför min släkt på grund av vem jag blir kär i eller hur jag ser på mig själv. Jag vill inte att du ska behöva känna så och inte du och inte du.
Jag vill inte vara begränsad i min kärlek. Jag vill kunna visa den. Utan att behöva utstå hot, våld, verbala trakasserier, hån och blickar (ja, allt det där har jag varit med om). Jag vill inte heller att du ska behöva utstå det. Eller någon annan.
Jag kräks på världen. På att det är så här.
Jag vill att människor ska se. Ska få veta, höra och påverkas av det som händer. Hela tiden. Varje dag.
Jag vill att personer som agerar homofobt och transfobt, medvetet och omedvetet. Jag vill inte att homofobi ska vara ett rödmarkerat ord när jag skriver det här. Jag vill inte att bög ska vara det, jag vill inte att transperson ska vara det.
Jag vill inte leva i ett heterosexistiskt samhälle. Jag vill inte att någon ska trakasseras för hur de ser ut, hur de identifierar sig, vad de heter, vem de ligger med, vem de blir kära i, hur de har relationer.
Jag vill inte behöva behöva känna obehag inför min släkt på grund av vem jag blir kär i eller hur jag ser på mig själv. Jag vill inte att du ska behöva känna så och inte du och inte du.
Jag vill inte vara begränsad i min kärlek. Jag vill kunna visa den. Utan att behöva utstå hot, våld, verbala trakasserier, hån och blickar (ja, allt det där har jag varit med om). Jag vill inte heller att du ska behöva utstå det. Eller någon annan.
Jag kräks på världen. På att det är så här.
