transigt.blogg.se

En blogg bortom kön

Poly-fika

Publicerad 2013-03-18 23:58:41 i Transigt

Idag pratade jag högt om att jag är poly i fikarummet på jobbet. Hej kollegor! Kliv ut er trygga normbubbla!

Jag är inte enda homot i klassen!

Publicerad 2013-03-12 18:24:09 i Transigt

I går kom jag på att det går en till i min klass som inte är hetero. Jag är alltså inte enda homot i klassen. Det känns kul. Jag blev jätteglad när jag fattade. I dag ifrågasätter jag mig själv varför jag reagerar så starkt på att förstå att personen är homo. 
 
Jag har antagit att hen är hetero. Annars hade jag inte reagerat. Det gör mig ledsen att jag antagit att hen är hetero
Hen har inga typiska attribut eller politiska disskusioner som skulle kunna "avsölöja" hen. Hen är liksom en "vanlig" person. Jag, som varje dag tänker på att försöka förgöra heternormen, har i fallet med min klasskamrat varit ignorant och fördomsfull. 
 
Personen är en av mina klasskamrater som jag tycker om. Vi jobbar bra ihop och jag tycker att det är en vettig person. Att hen är homo gör mig glad. Jag tog upp det här med en vän. 
Kanske för att jag känner mig mindre ensam. Kanske för att tillsammans är vi starka. Kanske för att heteronormen är så stark att en fysyik person som bryter den gör det lättare att vara. 
 
Det är mycket känslor jag känner. Och det ger mig ännu mer känslor. Funderingar. 
Och känslan av att du när det dags att rannsaka mig själv. Och försöka att bryta från heteronormativa-tankegångar. Ytterligare. 
 
 
 

Jag har tappar greppet lite

Publicerad 2013-03-06 22:58:07 i Transigt

Är så jävla jävla ledsen på mina föräldrar. Jag orkar inte med det här länge. Kan de inte bara fatta att jag inte är konstig. Eller så får de tycka det. Men kan de inte bara låta mig vara. Låta mig leva mitt liv och samtidigt bete sig som folk mot mig?

Idag höll jag på att börja gråta när jag tänkte på det. Jag är så jävla ledsen på det här nu. Det har snart gått fem månader.
GE ER FÖR-I-HELVETE!

Hur blev det såhär?

Publicerad 2013-03-05 22:49:57 i Transigt

Varför blev jag som jag blev? Det funderar jag på ibland.
Kan det bara vara miljö? Eller är det något i generna. Jag hänger mer många som är som jag. Vi som skaver lite i annars välfungerande vita medelklassiga familjer. Fast vi är inte så många. Vi bara har samlats. Sökt oss till varandra.

Jag har vuxit upp på samma sätt som mina syskon.
De har till viss del också varit lite out siders. Men det har liksom löst sig nu när de blivit vuxna. De är intresserade av politik. Men de är inte aktivister. De är snygga på ett sätt som följer någon form av tidningsideal. De vill leva i tvåsamma heterosexuella relationer. De vill ha en utbildning och ett körkort. Och så småningom en familj.

Varför vill inte jag det? Varför blev inte jag så?

Jag har försökt. Jag har verkligen försökt att vara där. Men det går inte. Jag är ju inte där. Jag vill inte det där. Jag kan inte. Jag klarar inte av mig själv då.

Jag är inte cis. Jag är inte hetero.
Jag är inte längre monogam heller.

Vad var det som hände? Vilka är skillnaderna?
Och varför är vi så få?

Polletten har trillat ner

Publicerad 2013-03-02 12:06:00 i Transigt

Ibland när jag tvivlar på att jag bara har fått för mig att jag inte är hetero vet jag inte vad jag håller på med. För det är så riktigt jävla uppenbart att jag gillar tjejer. På alla de vis. Tjejer och icke cis-killar.

I år är det 10 år sedan jag fattade det. Nu tror jag att polletten har trillat ner. Eftersom jag oftast läses som tjej så vill jag att folk ska konstatera att jag är riktigt jävla total-homo.

Och jag gillar det.
Så jävla mycket.

Om

Min profilbild

Kön är ljug. Det vet jag.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela