Jag är inte enda homot i klassen!
I går kom jag på att det går en till i min klass som inte är hetero. Jag är alltså inte enda homot i klassen. Det känns kul. Jag blev jätteglad när jag fattade. I dag ifrågasätter jag mig själv varför jag reagerar så starkt på att förstå att personen är homo.
Jag har antagit att hen är hetero. Annars hade jag inte reagerat. Det gör mig ledsen att jag antagit att hen är hetero
Hen har inga typiska attribut eller politiska disskusioner som skulle kunna "avsölöja" hen. Hen är liksom en "vanlig" person. Jag, som varje dag tänker på att försöka förgöra heternormen, har i fallet med min klasskamrat varit ignorant och fördomsfull.
Personen är en av mina klasskamrater som jag tycker om. Vi jobbar bra ihop och jag tycker att det är en vettig person. Att hen är homo gör mig glad. Jag tog upp det här med en vän.
Kanske för att jag känner mig mindre ensam. Kanske för att tillsammans är vi starka. Kanske för att heteronormen är så stark att en fysyik person som bryter den gör det lättare att vara.
Det är mycket känslor jag känner. Och det ger mig ännu mer känslor. Funderingar.
Och känslan av att du när det dags att rannsaka mig själv. Och försöka att bryta från heteronormativa-tankegångar. Ytterligare.
