Transig
Alla transpersoner är trans på olika sätt. På sitt sätt. Med sin definition.
Just nu definerar jag mig själv väldigt mycket som transperson. När jag tänker på mig själv tänker jag att jag är transperson ganska tidigt, bland allt annat som jag också är. Jag tror det beror på att jag tänker väldigt mycket på trans och för att det har börjat landa i mig. Det har börjat landa i mig att jag är en transperson.
Det är lite mer än ett halvår sedan jag kom ut för mig själv som trans. Jag berättade i korta drag om min egen process för min ena sambo häromdagen. "Så jävla modigt att orkar ranska sig själv och ta tag i det som skaver" sa den. Det värmde. Ibland tänker jag att jag skulle låtit bli att känna efter. Att allt skulle vara lättare då. Men det tror jag egentligen inte. Jag skulle vara så mycket mindre mig själv. Och det skulle vara tråkigare att vara jag om jag inte rett ut det här med mig själv.
Vissa dagar känner jag mig modig. Vissa dagar jublar jag innombords när jag tänker på vilken resa jag gjort med mig själv. Jag finner mig själv så himla mycket lättare som transperson. Det är som den där berömde pusselbiten som en dag faller på plats. Jag är där jag ska vara. Jag passar.
Jag passar med mig själv. Det tycker jag är fint.
Transtankarna upptar mycket av min tid. På gott och på ont. Därför känner jag mig så himla mycket som en transperson just nu. Och det är jag ju också.
