Homoångest
Pratade med en kompis om homoångest igår.
Att vara 13. Att veta. Att inte våga prata.
Att inte vilja bli påkommen. Aldrig någonsin.
Om tomheten.
Han väntade med att säga någonting i åtta år.
Jag väntade i fyra.
Rädslan.
Sen berättade vi.
På olika sätt.
Med olika reaktioner.
Rädslan får huden att knottra sig. Tanken på rädslan.
Sen berättade vi.
Och det är ju faktiskt världens största grej.
Att svälja rädslan.
Att våga.
Att vara.
Lite som att börjar leva.
