transigt.blogg.se

Det händer mycket i mitt liv som gör att jag inte har tid att skriva. 

Det här händer: 

 

Jag orkar inte med min kropp 

Jag orkar inte med mina bröst. Jag orkar inte med min röst. 

Jag orkar inte med det för att det avslöjar mig. För att de köna mig. 

Jag får ont av mina binders. Fysiskt. Jag får ont av att inte ha dem. Psykiskt. 

 

Jag jobbar heltid

Jag jobbar där jag inte får vara som jag är. För det finns ingen plats. 

Ingen plats att vara som jag. 

 

Jag blir ledsen i hela kroppen. Rastlös. 

Jag är fast. Jag är där jag inte ska vara. 

Jag får inte vara den jag är. 

Då blir jag inte den jag är. 

 

Jag hatar kön. Jag hatar kön. Jag hatar kön. 

 

 

Pratade med en kompis om homoångest igår. 

Att vara 13. Att veta. Att inte våga prata. 

Att inte vilja bli påkommen. Aldrig någonsin. 

Om tomheten. 

 

Han väntade med att säga någonting i åtta år. 

Jag väntade i fyra. 

 

Rädslan. 

 

Sen berättade vi. 

På olika sätt. 

Med olika reaktioner. 

 

Rädslan får huden att knottra sig. Tanken på rädslan. 

 

Sen berättade vi. 

Och det är ju faktiskt världens största grej. 

 

Att svälja rädslan. 

Att våga. 

Att vara. 

 

Lite som att börjar leva.