Publicerad 2012-11-29 23:10:28 i Transigt
Ett dygn ute i det fria - det är klyschigt nog så det känns. Jag mejlade mina föräldrar i går och berättade att jag är både trans och queer. Alltså denna lättnad går knappt att beskriva. Det är nio år sedan jag fattade att jag inte passar i heteronormen. Det tog nio år att berätta men nu är det gjort! Jag är fan bäst!
Publicerad 2012-11-29 00:13:57 i Transigt
Nu har jag berättat!!!
Publicerad 2012-11-27 23:31:07 i Transigt
Nu är jag färdig med mitt komma ut-brev. I morgon skickar jag det.
Om allt går enligt planerna.
Publicerad 2012-11-25 22:43:00 i Transigt
Har detta mysiga med att komma ut för mina föräldrar framför mig just nu.
Jag har vetat att jag blivit kär i andra än cismän sedan jag var 13. Sa inget. Ha haft ett förhållande som uppfattats som heterosexuellt på sistone. Mina föräldrar fick veta det.
Nu kan jag inte gömma mig bakom de förhållandet längre.
Nu måste jag komma ut. För min egen skull.
Frågan är nu. Ska jag komma ut som:
Homo och trans på samma gång eller ska jag ta först det ena sen det andra. (Jag är ju inte ens homo eftersom jag inte upplever att det finns något "samma kön" jag kan bli kär i. Men ni fattar grejen).
Lika bra att ta allt på en gång va?
Publicerad 2012-11-24 14:12:13 i Transigt
I skolan i går fick jag höra att jag "driver en stark politisk agenda". Och att min lärare inte vet om det är positivt eller negativt i journalistiska sammanhang. Hen sa att hen aldrig träffat något queer under sina år i journalistbranschen. Och fortsatte att säga att hen inte tänkte fråga mig vad jag identifierade mig som.
Jag är queer. Det är jag och det är framförallt mitt sätt att se på världen. Jag driver ingen politisk agenda. Jag försöker skildra världen med den livssyn som jag har. Jag driver ingen politisk agenda inte i skolan. Jag är, jag finns och försöker erövra utrymme i offentligheten som queer. Även om inte alla är så förtjusta. Jag pratar hbtq kanske två gånger i veckan i skolan. Två gånger fler än alla andra. Jag skriver om trans så fort jag får möjlighet - FÖR INGEN ANNAN GÖR JU DET. Jag blir inte arg på mina klasskamrater när de könar mig eller använder fel namn. Jag orkar inte ta den fighten. Ändå upplevs jag som radikal. Jag driver en för stark agenda.
Så skulle en aldrig sagt till en socialist cissnubbe. Aldrig till liberalkramaren i min klass.
Den som driver sin agenda för hårt är en person som upplevs som en tjej som pratar hbtq, feminism, rasism, eller klassklyftor. Det är normbrytarna som driver sin agenda för hårt.
Jag tror inte på den heterosexistiska världen. Jag tror att den är begränsande och bygger på ett massa lögner om hur en "ska vara". Jag tycker att alla vita medelklass vita cis-mäns journalister som skildrar världen på sitt sätt, är de som driver en för hård agenda. De är dom som ljuger. Förvränger och prackar på oss en massa normer.
Publicerad 2012-11-22 22:30:41 i Transigt
Skickade ett mejl till en av mina favoritpersoner i dag. Vi har inte hörts på ett par månader. Av olika anledningar.
Så här: Hur är läget?
Ja ba: Har gjort slut. Och kommit på att jag är trans. Själv då?
Det händer lite mycket nu. Ursäktar min frånvaro på de viset.
Publicerad 2012-11-19 22:01:02 i Transigt
MIN SYSTER (SOM ÄR EN HON & EN TJEJ) BENÄMNER MIG SOM SYSKON OCH MED HEN SOM PRONOMEN!!!
Publicerad 2012-11-19 21:53:35 i Transigt
Vi har gjort slut. En partner jag haft sedan tre år och jag.
Lättande och otroligt sorgligt på samma gång.
Så otroligt sorgligt.
Är växelvis asledsen, växelvis förväntansfull.
Vi är bästa vänner fortfarande. Vi tar hand om varandra. Och tröstar varandra. Och sörjer tillsammans.
Publicerad 2012-11-14 22:15:12 i Transigt
Låt oss prata lite om manshat. Den mest förbjudna och mest förlösande typ av hat jag vet.
Jag är inte dum i huvudet. Det är självklart inte så att jag går omkring och hatar varenda man i hela världen. Jag hatar strukturerna som skapar idealet för mannen. Jag hatar det förtryckande heterosexistiska patriarkatet som styrs av män. Jag hatar grupper av män där de inte förstår sina privilegier. När de inte tar med sina privilegier i beräkningen för hur de ska bemöta andra människor.
Jag hatar den heterosexistiska mannen. Den sexistiska mannen. Den rasistiska mannen.
Denna typ av man hatar jag mest: Den vita heterosexuella medelklass cis-mannen som säger att han är feminist men förtrycker kvinnor, drar homofoba skämt med polarna och tror att han och hans gitarr är världens medelpunkt. (OBS att jag inte hatar mannen utan hans oansvariga och själviska sätt att agera i världen).
Jag hatar att det är den vita medelklass heterosexuella cis-mannen som får mest förtroende. Som syns mes. Som hörs mest. Som sätter normer för samhället.
DIN JÄVEL DU SKA DÖ!
Så vill jag skrika jätteofta. Återigen vill jag bara poängtera att det är strukturen som ska dö och inte den enskilda individen.
Jag måste få känna detta hat. För att patriarkatet måste dö. NU!
Publicerad 2012-11-11 21:50:30 i Transigt
Ibland tänker jag att det är så himla mycket med mig alltid. Att jag alltid ska hålla på att sticka ut och vara till besvär. Önskar ibland att jag bara fick vara lite "vanlig". Alltså jag vet att det är heteronormen som får mig att känna så. Heteronormen jagar allt och alla utanför den och försöker tysta ner. Ibland lyckas den.
Sen jag var 13 och kom på att jag inte var en tjej som gillar killar har jag från och till försökt anpassa mig i perioder. Försökt smälta in. Straight acting. Jag har hatat det men tyckt att det varit skönt att få smäla in.
Jag är vit och kommer från någon form av medelklass. Jag är priviligerad.
Ibland önskar jag att jag bara skulle få vara cis. En tjej. En tjej som också är hetero.
Inte en transperson som inte förstår sig på kön men helst ligger med flator.
Återigen det är heteronormen som förstör mitt psyke.
Heteronormshatet jag känner.
Heteronormshatet jag känner. Så jävla starkt.
Publicerad 2012-11-08 22:30:11 i Transigt
Just nu känns mycket tungt. Jag känner mig låst. Jag kan inte vara den jag vill i den utsträckning jag vill. Det knäcker mig. I skolan får vi veta att vi inte ska sticka ut för mycket för att kunna få jobb. Inte vara för politiska. Samtidigt är hela jag politisk tydligen. Män och kvinnor. Tvåkönsnormen tar livsgnistan från mig.
Jag vill bara vara jag. Låt mig vara!
Publicerad 2012-11-06 19:43:32 i Transigt
Publicerad 2012-11-05 18:14:26 i Transigt
Just nu har jag ett extremt komplicerat förhållande till mitt födelsenamn. Jag har tex börjat svara bara: Hallå! I telefonen när någon ringer. Förvirring uppstår.
Publicerad 2012-11-04 21:26:11 i Transigt
Jag blir så himla ledsen när människor tänker att transkampen är något som är för svårt, för stort och så vidare. Eller något annat jobbigt. Attityden att transkampen skulle vara något extremt och underligt som ett fåtal militanta aktivister bara är intresserad av.
Trankampen är allas angelägenhet. Att krossa föreställningar om kön vinner alla på. Transkampen finns inte för att "vi" vill ha något att vara arga över. Transkampen finns för att det för att föreställningar om kön hämmar, förstör, kränker och inskränker.
Jag beundrar alla som orkar ta kampen, så jävla mycket. Människor som gång på gång ger av sitt privata och personliga för att föra den politiska kampen.
