Manshatet
Låt oss prata lite om manshat. Den mest förbjudna och mest förlösande typ av hat jag vet.
Jag är inte dum i huvudet. Det är självklart inte så att jag går omkring och hatar varenda man i hela världen. Jag hatar strukturerna som skapar idealet för mannen. Jag hatar det förtryckande heterosexistiska patriarkatet som styrs av män. Jag hatar grupper av män där de inte förstår sina privilegier. När de inte tar med sina privilegier i beräkningen för hur de ska bemöta andra människor.
Jag hatar den heterosexistiska mannen. Den sexistiska mannen. Den rasistiska mannen.
Denna typ av man hatar jag mest: Den vita heterosexuella medelklass cis-mannen som säger att han är feminist men förtrycker kvinnor, drar homofoba skämt med polarna och tror att han och hans gitarr är världens medelpunkt. (OBS att jag inte hatar mannen utan hans oansvariga och själviska sätt att agera i världen).
Jag hatar att det är den vita medelklass heterosexuella cis-mannen som får mest förtroende. Som syns mes. Som hörs mest. Som sätter normer för samhället.
DIN JÄVEL DU SKA DÖ!
Så vill jag skrika jätteofta. Återigen vill jag bara poängtera att det är strukturen som ska dö och inte den enskilda individen.
Jag måste få känna detta hat. För att patriarkatet måste dö. NU!
