transigt.blogg.se

Denna lyckan. När ens kompis hittat en sida där de säljer binders med frifrakt och ba: Kom över en dag så beställer vi några tillsammans.

I går hade vi en fruktansvärd föreläsare. Personen var någon form av expert på diskriminering i medier. Bland annat av hbt-personer. Hen hade forskat på ämnet och menade att medier inte tar upp hbt-perspektiv så mycket som de borde. Bland annat menade hen att hatbrott inte skildras i media i den utsträckning de sker. Hen hade sina poänger. Dock var det mycket som var otroligt jobbigt.

Det första var att föreläsaren hela tiden utgick från att vi var en klass med vita, heterosexuella, funktionsdugliga, cis-personer. Hen pratade om vårt ansvar som journalister att skildra dem, de andra. Det tycker jag är en fruktansvärt dålig utgångspunkt. Det blir exluderande att prata på ett sådant sätt. Jag upplevde det även som otryggt i ett annars ganska tryggt rum.

Hen hade inte heller någon som helst koll på termer. Föreläsaren är en forskare på diskriminering i media av bland annat hbt-personer. Dock visste hen inte vad t:et stod för. Det fick jag snällt berätta. Och någon klasskamrat fick fylla i min förklaring (att t står för transpersoner och inte enbart transsexuella) med att säga något om transvestiter och sånt...

Dessutom fick folk uttrycka homofobiska åsikter lite fritt i klassrummet. Och föreläsaren själv. Hen sa till exempel: Jag ville kräkas första gången jag såg två män kyssas.

Klasskamrater och även föreläsaren använde flera gånger argumentet JAG KÄNNER EN HOMOSEXUELL OCH HEN SÄGER ATT...

Jag kanske är extra känslig eller något men jag vet inte. Det kändes inte okej någon stans.
Förlåt. Men jag ORKAR INTE.

Jag var helt knäckt i går.

Efter en riktigt dålig dag känner jag mig som en bluff.
Men det händer väl alla tänker jag mig.

Jag har börjat skriva på ett komma ut-brev till mina föräldrar. Det är inte klart. Jag vet inte om det någonsin blir färdigt. Men jag har börjat.

Innan har det inte ens kommit för mig att skriva en enda rad. Bara tänka. Det känns som en vinst. Att skriva.

Fick ett mejl på Facebook av en gamla kompis. Det är en vän jag umgåtts med i sex år ungefär. Vi har blivit vuxna samtidigt, delvis tillsammans. Delvis på varsitt håll. Det är en mycket fin människa som jag inte hunnit träffa särskilt mycket på sistone. Vi mejlades om vardagssaker. Avslutade mejlet med att säga ungefär såhär: Förresten har jag kommit på att jag är trans. Nu vill jag kallas Louv. Och jag känner mig bättre än någonsin.

I morgon får jag veta om jag får platsen i ett kollektiv som jag har sökt. De kallar mig vid fel pronomen men vid rätt tilltalsnamn. Där vill jag nog bo. Och sen blir allt rätt.

I kväll har jag haft en massa transtankar jag känt att jag måste få ut. Det har väl gått sisådär kan jag säga. Först försökte jag skriva en låt. En brodera. Sen rita. Men det tog bara stopp. Annars brukar kreativitet vara ett bra sätt för mig att få uttrycka mig. I det lilla och i det stora. Jag tror att skrivande är mitt sätt att få ut det jag vill just nu. Vilken tur att jag har startat den här bloggen.

Igår så fick jag veta att det finns personer som könar även mitt okönade namn. Då undrar jag såhär: Vad är de som de inte fattar? På riktigt så tycker jag att det är otroligt respektlöst.

Vi håller just nu på att välja praktikplatser i skolan. En del av dem söker 1. specifikt tjejer. 2. personer med annan bakgrund "än den vanliga".

Här blir det otroligt problematiskt för mig.
Hur ska jag göra?

1. På en av de redaktioner de söker specifikt tjejer skulle jag gärna vilja vara. Mitt juridiska kön säger att jag kan ta en sådan plats. Mitt mentala säger att jag inte kan. Det känns helt omöjligt att vara i denna bransch och vara trans emellanåt. Jag känner lite såhär: Vem är jag ens?

2. På en annan praktikplats vill de ha personer som har "en annan bakgrund än den vanliga" vilket jag antar är vit medelklass. Egentligen säkert en vit cis medelklass men eftersom ingen är medveten om könsidentitet så är det väl ingen som vet att det ens finns cispersoner.

(En annan grej, det finns mycket fint i mitt liv också. Men här på bloggen kan jag liksom spy över sånt som jag inte kan spy över i "det verkliga livet").

"Just i det här läget blir det ju lättare för dig, för du är ju tjej"

NEJ!
Jag är inte tjej.
Du antar att jag är tjej.

Du förutsätter att jag är tjej för att jag pratar på ett sätt som du lärt dig att tjejer pratar på. Trots att jag inte ser ut som du lärt dig att en tjej ser ut förutsätter du att jag är en tjej. På grund av hur jag pratar. På grund av vilket namn du fått veta att jag har.

Flera gånger om dagen könas jag. För det mesta bryr jag mig inte. Men ibland. Ibland blir jag bara så trött.

Fast idag har mitt ena fina, fina syskon låtit bli att köna mig. Det känns finare än snus.

Idag var jag en journalist ute på ett jobb. Jag följde en skolklass under ett par timmar och pratade med lärare och elever. Skolan är livrädd för allt utanför heteronormen. Helst ska inget vara icke normativt för då blir det ofta problem.

Det började redan i morse när jag valde kläder. Inga utsvävningarna. Så neutralt jag bara kunde. Jag försökte anpassa mig.

Väl på plats i skolan började jag ett arbete med att skapa ett förtroende med både pedagogen och eleverna. Det fanns en tydlig jargong på skolan. Inte särskilt hård. Men tydlig. Heteronormativ. Tvåkönsnormativ. (Vad hade jag egentligen väntat mig?)

Flera gånger sa jag saker som jag inte skulle ha sagt. Jag refererade till och med till mig själv som tjej en gång. Bara för att smälta in. Skapa förtroende och tillit hos den person jag intervjuade.

Jag kommer hamna i liknande situationer igen. Jag vet det. Men jag måste lära mig att hantera dem så att det känns bra för mig också.

Det blev en väldigt bra text, jag skapade ett förtroende hos både elever och lärare. Men jag fick kompromissa med mig själv. Lite för mycket.

Skulle vilja komma i kontakt med könsöverskridande journalister. Tips mottages tacksamt.

Nu ska jag snart se första delen av "Torka aldrig tårar utan handskar". Jag förbereder mig för en gråtfest utan dess like. När jag för ett par år sedan såg "De halvt dolda" även den skriven av Jonas Gardell var jag helt tagen i flera veckor.

Kl 21:00 på SVT1.
Och på SVT Play kan jag tänka mig.
Missa inte!

När jag ska vara extra fin binder jag bort brösten, så gott det bara går.

Positivt:
Snyggt
Den mentala jävla friheten

Negativt:
Ryggont
Och ömmande värk såhär ett dygn senare

Idag undrar jag hur jag någonsin ska kunna komma ut för min familj? Det känns helt sjukt att det ens skulle kunna vara möjligt. Jag förstår inte hur det skulle gå till. Idag fick min mamma se en bild med mig och ett gäng transallierade vänner och annat löst folk. Och mamma ba: "Vi första anblick skulle man kunna tror att det fanns fler än tjejer på bilden!" JA DET ÄR JU JUST DET DET GÖR!!! Kön är varken konstant eller skrivet i stjärnorna. Hur förklarar jag det för en person som inte ens vet att det finns någon annan möjlighet. Jag gömmer mitt namn och andra icke heteronormativa attribut. Jag gör det instinktivt - för vetefan hur jag ska göra... Tips mottages tacksamt!

Idag har jag pratat med min kompis en lång stund. Min kompis är också trans och vi har bland annat jobbat ihop. På vårt jobb har vi drivit transfrågan tillsammans med andra kollegor. Vi är ett jättefint arbetsgäng, det är vi verkligen och alla är kompetenta fina människor som är bra att ha att göra med. När vi mått motstånd i arbetet med transfrågan har vi haft varandra och vi har kunnat ventilera tillsammans. Fast ibland är det skönt att få prata med en som inte är cis. Med en som förstår att trots att det inte borde göra det blir en personligen illa berörd av människor (som p.g.a. okunskap) som säger jävligt klumpiga saker.

Hela min arbetsplats hade för ett tag sedan ett möte om transinkludering som min kompis inte kunde vara med på. Idag pratade vi om hur hela mötet hade gått. Den förstod varenda nyans i det jag sa. Det var det mest befriande på flera dagar. Den förstod att jag som person blev illa berörd och den tyckte inte att det var något konstigt. Det var som att vara på samma nivå. Det var helt enkelt att prata med någon som fattade precis.