Att vara lite lättare
Det är lite mycket nu. För en transkamp med omvärlden samtidigt som jag blir vän med min egen.
I helgen fick jag frågan av en nyfunnen vän om det är Louv jag vill bli kallad? Och ja, det är ju det. Den ba: Okej, då är det så.
Och det är ju så rätt. Det är så mycket lättare. Det känns lättare. Jag känns lättare. Den känslan överträffar det mesta. Att vara hemma i sig själv. Att tänka på sig själv och känna ett välbehag i kroppen. Det kan aldrig någon ta ifrån mig.
Fick ett sms med texten "Hej Louv!" idag. Jag tycker att det är så fint att jag inte vet vad.
Sen är ju världen utanför som den är. Men det vet du ju redan.
