Kommentarer
Postat av: Alex
När jag kom ut för min mamma, "för första gången" i mars tror jag det var, så hade jag försökt förklara lite om det innan. Jag hade skrivit en uppsats om hbtq och bett henne läsa för att leta stavfel, jag berättade om någon jättehäftig blogg jag hittat, kolla mamma; han föddes i en tjejkropp, och nu rättar han till det med manligt hormon. Sen när jag kom ut så sa jag typ mamma, jag måste säga en sak… Och sen var det typ bara ja, jag är intergender, hon undrade vad det var och då sa jag helt enkelt att det är när man inte kille, inte tjej, kanske både och, att det kan vara lite olika, men bortom könen iaf.
Jag gjorde det alltså så enkelt som möjligt, så hon kunde vänja sig vid den tanken. Lycka till!!
Postat av: Samuel
Sluta gömma dina känslor, men om du är orolig över dina föräldrars reaktioner så kan du "släppa fram" lite i taget och om de reagerar (vare sig det är negativt eller positivt) så kan ni diskutera det och du kan sakta men säkert få dem att inse mer om dig och hur du känner.
Du kan fråga dem vad de (tror de) vet om trans*personer och sedan tipsa om böcker, hemsidor eller annat där de kan hämta information.