Att driva en politisk agenda?
I skolan i går fick jag höra att jag "driver en stark politisk agenda". Och att min lärare inte vet om det är positivt eller negativt i journalistiska sammanhang. Hen sa att hen aldrig träffat något queer under sina år i journalistbranschen. Och fortsatte att säga att hen inte tänkte fråga mig vad jag identifierade mig som.
Jag är queer. Det är jag och det är framförallt mitt sätt att se på världen. Jag driver ingen politisk agenda. Jag försöker skildra världen med den livssyn som jag har. Jag driver ingen politisk agenda inte i skolan. Jag är, jag finns och försöker erövra utrymme i offentligheten som queer. Även om inte alla är så förtjusta. Jag pratar hbtq kanske två gånger i veckan i skolan. Två gånger fler än alla andra. Jag skriver om trans så fort jag får möjlighet - FÖR INGEN ANNAN GÖR JU DET. Jag blir inte arg på mina klasskamrater när de könar mig eller använder fel namn. Jag orkar inte ta den fighten. Ändå upplevs jag som radikal. Jag driver en för stark agenda.
Så skulle en aldrig sagt till en socialist cissnubbe. Aldrig till liberalkramaren i min klass.
Den som driver sin agenda för hårt är en person som upplevs som en tjej som pratar hbtq, feminism, rasism, eller klassklyftor. Det är normbrytarna som driver sin agenda för hårt.
Jag tror inte på den heterosexistiska världen. Jag tror att den är begränsande och bygger på ett massa lögner om hur en "ska vara". Jag tycker att alla vita medelklass vita cis-mäns journalister som skildrar världen på sitt sätt, är de som driver en för hård agenda. De är dom som ljuger. Förvränger och prackar på oss en massa normer.
Jag är queer. Det är jag och det är framförallt mitt sätt att se på världen. Jag driver ingen politisk agenda. Jag försöker skildra världen med den livssyn som jag har. Jag driver ingen politisk agenda inte i skolan. Jag är, jag finns och försöker erövra utrymme i offentligheten som queer. Även om inte alla är så förtjusta. Jag pratar hbtq kanske två gånger i veckan i skolan. Två gånger fler än alla andra. Jag skriver om trans så fort jag får möjlighet - FÖR INGEN ANNAN GÖR JU DET. Jag blir inte arg på mina klasskamrater när de könar mig eller använder fel namn. Jag orkar inte ta den fighten. Ändå upplevs jag som radikal. Jag driver en för stark agenda.
Så skulle en aldrig sagt till en socialist cissnubbe. Aldrig till liberalkramaren i min klass.
Den som driver sin agenda för hårt är en person som upplevs som en tjej som pratar hbtq, feminism, rasism, eller klassklyftor. Det är normbrytarna som driver sin agenda för hårt.
Jag tror inte på den heterosexistiska världen. Jag tror att den är begränsande och bygger på ett massa lögner om hur en "ska vara". Jag tycker att alla vita medelklass vita cis-mäns journalister som skildrar världen på sitt sätt, är de som driver en för hård agenda. De är dom som ljuger. Förvränger och prackar på oss en massa normer.
