Om och om igen
En måste komma ut hela tiden. En måste tänka efter hur en gör det på bästa sätt. Eller så måste en tänka på hur en ska förhålla sig till idiotiska kommentarer när en kommit ut. Ibland måste en svara på varför en är som en är. (Ja folk ställer den frågan). Ibland behöver en inte göra något alls när en kommit ut. Det är skönt. I sällsynta och sällsynt fina fall behöver en inte komma ut.
Jag har precis gått in i det jag identifierar som min tredje stora komma ut-fas.
