transigt.blogg.se

En blogg bortom kön

IDIOTER!

Publicerad 2012-12-15 21:09:40 i Transigt

det var ganska länge sedan jag hånglade på klubb. men i går gjorde jag det igen.
göttigt, svettigt och roligt.

MEN DETTA MÅSTE VI PRATA OM:
cismän som tar sig friheter som är helt absurda. (ja, för det är bara cismän som tar sig den friheten).

när jag var en sådär sjutton, arton, nitton år och klubbade med flaskleg på heteronormativa klubbar blev jag och den jag hånglade med knuffade på, skrikna på, tillsagda att sluta, förföljda med mera. detta hände för att jag passerade som tjej och hånglade med personer som också gjorde det. flathångel på heteroklubb. för många så pass provocerande.

det har gått några år sedan dess. jag blev totalt osugen att hångla på klubb. sen började jag helgpendla till blekinge och klubbade väldigt lite.

men så i går så gjorde jag det igen. som sagt; göttigt, svettigt och roligt.

MEN VAD I HELVETE HÅLLER DESSA CIS-MÄN PÅ MED?

detta hände i går:
1. en man ställde sig extremt nära och stirrade. när vi flyttade oss en meter från honom ställde han sig i vägen. 2. en man knackade mig på axeln och frågade: FÅR JAG VARA MED ELLER? HÖHÖHÖ… 3. en man kom extremt nära och det kändes hotfullt. vi flyttade oss till andra sidan rummet. mannen följde efter. 4. en fjärde man viskade något till min hångelpartner så att den skrek: är du helt dum i huvudet?

och då var vi på en queerklubb.

detta är alltså senariot.
radom cisman känner att han har rätt att ta extremt mycket plats på flatklubb. han ser vad han antar är tjejer hångla. han tänker att den här situationen måste jag blanda mig i på något sätt. utöva makt. skapa otrygghet. nedvärdera. och sen gör han det. tar sig friheten att göra det.

och det var ju inte en ensam galning. utan fyra personer under loppet av en timme.

jag blir helt matt. gick hem med en stor klump i magen och tänker att världen är en jävla skitvärld.

“krossa krossa krossa alla kön
mansasen kan be sin sista bön
de kan dra åt helvete
queer förening till världens ände!“

Vänner, de bästa som en känner!

Publicerad 2012-12-02 21:18:31 i Transigt

Alltså mina vänner! Jag vill hylla dem och jag älskar dem.

Jag har fått hur mycket stöttning under de här dagarna som helst.

Personer som skickar SMS och fråga hur det är. Hur det går. Som delat med sig av sina egna komma ut-historier, som ringer och vill ta en fika. Och som peppar och säger vad modig jag är. Att de finns hos mig. Och att det kommer bli bra.

Jag är överväldigad. Det betyder så himla mycket.

Motståndet från sina egna

Publicerad 2012-12-02 00:43:36 i Transigt

De flesta av mina bättre kompisar är queers. Det är otroligt skönt och stöttande att dela denna komma ut-period med dem.

Många har gått genom samma sak.

Det jävligaste är att alla varit med om något motstånd, svårighet eller rent av jävulskap när de kommit ut.

Jag har kompisar vars föräldrar grät när hen berättade att hen var homo. En annan kompis pappa pratar inte längre med den. En tredje kan inte berätta för sin pappa för då skulle de aldrig mer kunna ha en relation med varandra. Jag har kompisar som inte blivit betrodda. Kompisar som tvingats välja mellan sin identitet och familjen. En annan persons föräldrar låtsades inte om som att hen kommut ut, de fortsatte låtsas att hen var hetero. Listan kan göras hur lång som helst.

Däremot delar vi glädjen och stoltheten över oss själva när vi kommit ut. Tror inte att det finns ett bättre sätt att erkänna sig själv på.

Heteronorms hatet jag känner, bränner!

Ute

Publicerad 2012-11-29 23:10:28 i Transigt

Ett dygn ute i det fria - det är klyschigt nog så det känns. Jag mejlade mina föräldrar i går och berättade att jag är både trans och queer. Alltså denna lättnad går knappt att beskriva. Det är nio år sedan jag fattade att jag inte passar i heteronormen. Det tog nio år att berätta men nu är det gjort! Jag är fan bäst!

Nu så!

Publicerad 2012-11-27 23:31:07 i Transigt

Nu är jag färdig med mitt komma ut-brev. I morgon skickar jag det.
Om allt går enligt planerna.

"Hej mamma! Jag är homo och trans!"

Publicerad 2012-11-25 22:43:00 i Transigt

Har detta mysiga med att komma ut för mina föräldrar framför mig just nu.

Jag har vetat att jag blivit kär i andra än cismän sedan jag var 13. Sa inget. Ha haft ett förhållande som uppfattats som heterosexuellt på sistone. Mina föräldrar fick veta det.

Nu kan jag inte gömma mig bakom de förhållandet längre.

Nu måste jag komma ut. För min egen skull.

Frågan är nu. Ska jag komma ut som:
Homo och trans på samma gång eller ska jag ta först det ena sen det andra. (Jag är ju inte ens homo eftersom jag inte upplever att det finns något "samma kön" jag kan bli kär i. Men ni fattar grejen).

Lika bra att ta allt på en gång va?

Att driva en politisk agenda?

Publicerad 2012-11-24 14:12:13 i Transigt

I skolan i går fick jag höra att jag "driver en stark politisk agenda". Och att min lärare inte vet om det är positivt eller negativt i journalistiska sammanhang. Hen sa att hen aldrig träffat något queer under sina år i journalistbranschen. Och fortsatte att säga att hen inte tänkte fråga mig vad jag identifierade mig som.

Jag är queer. Det är jag och det är framförallt mitt sätt att se på världen. Jag driver ingen politisk agenda. Jag försöker skildra världen med den livssyn som jag har. Jag driver ingen politisk agenda inte i skolan. Jag är, jag finns och försöker erövra utrymme i offentligheten som queer. Även om inte alla är så förtjusta. Jag pratar hbtq kanske två gånger i veckan i skolan. Två gånger fler än alla andra. Jag skriver om trans så fort jag får möjlighet - FÖR INGEN ANNAN GÖR JU DET. Jag blir inte arg på mina klasskamrater när de könar mig eller använder fel namn. Jag orkar inte ta den fighten. Ändå upplevs jag som radikal. Jag driver en för stark agenda.

Så skulle en aldrig sagt till en socialist cissnubbe. Aldrig till liberalkramaren i min klass.

Den som driver sin agenda för hårt är en person som upplevs som en tjej som pratar hbtq, feminism, rasism, eller klassklyftor. Det är normbrytarna som driver sin agenda för hårt.

Jag tror inte på den heterosexistiska världen. Jag tror att den är begränsande och bygger på ett massa lögner om hur en "ska vara". Jag tycker att alla vita medelklass vita cis-mäns journalister som skildrar världen på sitt sätt, är de som driver en för hård agenda. De är dom som ljuger. Förvränger och prackar på oss en massa normer.

Hur är läget?

Publicerad 2012-11-22 22:30:41 i Transigt

Skickade ett mejl till en av mina favoritpersoner i dag. Vi har inte hörts på ett par månader. Av olika anledningar.

Så här: Hur är läget?
Ja ba: Har gjort slut. Och kommit på att jag är trans. Själv då?

Det händer lite mycket nu. Ursäktar min frånvaro på de viset.

Slut

Publicerad 2012-11-19 21:53:35 i Transigt

Vi har gjort slut. En partner jag haft sedan tre år och jag.

Lättande och otroligt sorgligt på samma gång.
Så otroligt sorgligt.

Är växelvis asledsen, växelvis förväntansfull.

Vi är bästa vänner fortfarande. Vi tar hand om varandra. Och tröstar varandra. Och sörjer tillsammans.

Manshatet

Publicerad 2012-11-14 22:15:12 i Transigt

Låt oss prata lite om manshat. Den mest förbjudna och mest förlösande typ av hat jag vet.

Jag är inte dum i huvudet. Det är självklart inte så att jag går omkring och hatar varenda man i hela världen. Jag hatar strukturerna som skapar idealet för mannen. Jag hatar det förtryckande heterosexistiska patriarkatet som styrs av män. Jag hatar grupper av män där de inte förstår sina privilegier. När de inte tar med sina privilegier i beräkningen för hur de ska bemöta andra människor. 

Jag hatar den heterosexistiska mannen. Den sexistiska mannen. Den rasistiska mannen. 

Denna typ av man hatar jag mest: Den vita heterosexuella medelklass cis-mannen som säger att han är feminist men förtrycker kvinnor, drar homofoba skämt med polarna och tror att han och hans gitarr är världens medelpunkt. (OBS att jag inte hatar mannen utan hans oansvariga och själviska sätt att agera i världen). 

Jag hatar att det är den vita medelklass heterosexuella cis-mannen som får mest förtroende. Som syns mes. Som hörs mest. Som sätter normer för samhället. 

DIN JÄVEL DU SKA DÖ! 
Så vill jag skrika jätteofta. Återigen vill jag bara poängtera att det är strukturen som ska dö och inte den enskilda individen. 

 

Jag måste få känna detta hat. För att patriarkatet måste dö. NU!

 

 

Heteronormshatet

Publicerad 2012-11-11 21:50:30 i Transigt

Ibland tänker jag att det är så himla mycket med mig alltid. Att jag alltid ska hålla på att sticka ut och vara till besvär. Önskar ibland att jag bara fick vara lite "vanlig". Alltså jag vet att det är heteronormen som får mig att känna så. Heteronormen jagar allt och alla utanför den och försöker tysta ner. Ibland lyckas den. 
 
Sen jag var 13 och kom på att jag inte var en tjej som gillar killar har jag från och till försökt anpassa mig i perioder. Försökt smälta in. Straight acting. Jag har hatat det men tyckt att det varit skönt att få smäla in. 
 
Jag är vit och kommer från någon form av medelklass. Jag är priviligerad. 
Ibland önskar jag att jag bara skulle få vara cis. En tjej. En tjej som också är hetero. 
 
Inte en transperson som inte förstår sig på kön men helst ligger med flator. 
 
Återigen det är heteronormen som förstör mitt psyke. 
Heteronormshatet jag känner. 
 
Heteronormshatet jag känner. Så jävla starkt. 
 
 

Låt mig vara!

Publicerad 2012-11-08 22:30:11 i Transigt

Just nu känns mycket tungt. Jag känner mig låst. Jag kan inte vara den jag vill i den utsträckning jag vill. Det knäcker mig. I skolan får vi veta att vi inte ska sticka ut för mycket för att kunna få jobb. Inte vara för politiska. Samtidigt är hela jag politisk tydligen. Män och kvinnor. Tvåkönsnormen tar livsgnistan från mig.

Jag vill bara vara jag. Låt mig vara!

Om

Min profilbild

Kön är ljug. Det vet jag.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela